Sidsel tänker

VARFÖR KRÄNKER DU MIG?

2012-02-04T02:13:00.000-08:00

GJORDE JAG VERKLIGEN DET? SKA DET VARA SÅ KRÅNGLIGT ATT BO HÄR BLAND ER?

Jag försöker begripa er, mina nya grannar. - Min stadsdel har blivit eran. Jag har bott här i 30 år, och sett världen komma, hela klotet, stanna ett tag, flytta vidare. I en enda röra av språk och folkslag och nationer och världens krig och nöd.

Men aldrig har jag sett ett folk etablera sig och skapa eget samhälle som ni gör.

MAN BLIR JU HÄPEN NÄR MAN HÖR DEN UNGE MANNEN SÄGA: OM DU VILL BO PÅ DENNA GATAN, FÅR DU LÄRA DIG ARABISKA.

Och då jag gick i närbelägen rörig klädsjapp, där allt var huller om buller och inga priser gällde lika för "farbror" och för "utlänning", alltså svensk - eller som jag, en norska - då fick jag erbjudandet att börja i Koranskola, så även jag kunde bli frälst och komma till paradiset. De unga männen, från Somalia och Irak, var så måna om min odödliga själ. "Allt beror på judarna och USA," var deras kanon. Det är den internationella judiska konspirationen som gjort att arabvärlden inte fått de Nobelpris de förtjänat. Utan allt har gått till judarna. 138 stycken.

Samma klagovisa låter från gatuköken. Och inom taxinäringen. Och i guldhandeln, i närbutiken, vid häleristånden på olika skumma ställen som alla vet om.

Och folket bor här jag bor. - Här finns ingen tidning från hemlandet att köpa. Inga tidsskrifter, inga böcker. Här finns ingen konst att skåda, inga lyft för ens estetiska sinnen. Ingen nyfikenhet på hur det nya landet fungerar. -

De som har sådana intressen har jag, och har haft som vänner. Men de stannar inte på min gata. När araber säger att här är för många araber, här kan man inte vara - då måste något vara grundläggande fel.
För gatan ligger i Sverige.

När jag vill se svenskar - åtminstone till namnet, då går jag hit. Och tänker för mig själv: "På kyrkogårdar vandrar jag -" Citat Nils Ferlin.
Och för varje gång jag hör själaringning, tänker jag: Nu har en svensk lämnat Fosie. En skattebetalare borta. En kyrkoskatt förlorad. Ett skånskt mål gått i glömskan. En lägenhet står klar för Det nya Landet, som har flagga i rött och grönt.
Och en vårdcentral har öppnat, nära mig, en privat Multi-Clinic, ägaren är en högutbildad från arabland. Här finns tolkar till arabiska och ett antal afghanska språk. Reklamen gick ut till alla hushåll. Och var på arabiska. Hela meddelandet. Med ett litet Välkommen hit på sista raden. Som en hälsning till den utdöende minoriteten.

Och här är jag. Vi är några till. Men nu flyttar även de rullstolsburna fattig-pensionärerna. Jag känner mig klämd och plågas av etnisk ensamhet.
Här finns tänkande folk - några som just kommit, några som inte tänker stanna. De är min tröst. Vi behöver inte tala samma språk, ha samma värderingar, om vi kan mötas som empatiska individ. Och det kan vi.

Men mitt miljötänkande har jag fått lägga på hyllan.
"Stäng av motorn, tomgång är farlig miljön," sa jag ett tag. "Vad snackar du för skit?" Eller: "Ja, jag stänger av nästa gång," och ett flin fylld av förakt för hönan i blommig kappa. "Miljön? Det bryr inte jag mig om." "Global uppvärmning? Vad är det?" Och samma flinet, fast från annan herre.

Eller vid kärnkraftsolyckan i Japan: "De har sprängt en atombomb där." "Det är judarna." - Konversation från närbutik nära mig.
Jo, ibland blir det väldigt ensamt att leva här. Och se över till grannen. Fyra lägenheter av 35 hade julpyntat ---.

Om någon tycker det är konstigt att bilarna står parkerade i vändzonen, med P-förbud, så visst: det ÄR konstigt. Men svensk lag gäller inte längre, här jag bor. Med största lugn, har P-lagarna förpassats till fridens rike. Ingen äger själv sin bil, utan de ägs av bil-målvakter. Som kan ha uppåt 50-60 miljoner i p-böter och bilskatt-skulder. Och adress i annat land, bortom europeiska demokratiernas respekt för sina egna lagar.
Källa: Sydsvenskan, Skånes största tidning.

Att vårdcentralen på min gata redan för flera år sidan hängde upp detta besked mot hot och våld i receptionen, har inte lett till annat än att problemen gömts under mattan. Språken är baltiska, arabiska och än så länge givetvis svenska. Och sköterskor sa upp sig, orkade inte flera telefonsamtal med : "Vi vet var du bor."

Att polisstationen ett par längor från mig, har bombats är egentligen inte konstigt. Jag har väntat ett tag på Rosengårds-effekten. Där de kriminella markerar områdets autonomi. Jag har ju ögon och fönster och ser vad som tål ljus och vad som är mörkrets gärning här utanför. Att ligorna markerar mot polisen, var väntat.
Redan 1990 fick jag besök av spanare: "Hörde du något i natt?" "Nej." "Men en bilbomb sprängdes ju utanför din balkong!" "På min gata smäller det jämt," svarade jag då.

Året därpå lånade knarkpolisen mitt kök, för uppsyn med handeln på min gata. Men larmet hade nog gått. Ingen annan än civila polisen använde Fjällrävens röda vindjacka på den tiden.
Ett par dagar senare sa en bekant på besök: "Men se de säljer ju knarket öppet från bilen! Med dörren på vid gavel! Mitt på dagen!"
Åja, den där handeln, ja den är ju helt normal. På den tiden var här mångkulturellt. Hela världen var här.

Nu är har rätt så homogent. Och allt handlar ju om pengar. Arbetslösheten på ca 60%. Inga långa köer till morgonbussarna från min hållplats numera. Och som jag hörde på radio P1: Vi svenskar kallas av t x somalier för slavar. Vi betalar ju in en massa av vår lön i skatt. Hur skall man då kunna bli rik?

Tja. Hur skall man annars kunna skapa jobb som egentligen inte behövs, eller få ihop försörjningsstöd åt de som inga pengar eller arbeten har? Eller bygga våra fina, nya dagis, istället för de som tändes eld på, då det modet härjade. I ett ganska homogent samhälle. Där högstadiet fick läggas ner, på grund av pöbel i klassen.

Varje morgon ser jag kvinnorna med barn i vagn och vid hand, på stigen till de två nya, stora, flotta dagis vi fått här. Olika nationaliteter kommer från var sina håll. Vissa går vidare till sina jobb, andra går hem igen, och ut på förmiddagen för köpcentra på stan.
Och dagisfröknarna lär barnen att leka ute, gå tur till multisport-arenan vi fått, för att locka pojkarna bort från de kriminella gängen. Inte många leker där. Merparten av folk här, kommer från "inomhus-kulturer". För inte har man turvana, om man bor i en stad i Arabland. 50 grader plus på dagen.

Här ser stillsamt ut på ytan. Tyst. Och jag känner ofta: Så här dött - det är som efter kärnvapenkriget. - Här bor jag. Längst nere i Sheherazades önskebrunn och funderar på om nån slänger i ett mynt.
Och vad kan då hända? - Här mellan bilar som hänger ihop med ståltråd och tejp och lyxåk till en dryg miljon. - Bilar kan sjunga, där fåglarna annars lärt tystnadens trollkonst.
Vill du leva? Så håll klaffen.

JESUS OCH DAMERNA.

2012-01-12T12:40:00.000-08:00

JO, DÅ ÄR DU DIN EGEN HERRE, DU DAMEN, SA JESUS.

Många kvinnor följde honom. Fria kvinnor.
Vilka de var? Tja - på den tiden, i Heliga landet för 2000 år sedan, var den fria kvinnan en sådan som folk flest spottade på.
För de obespottade var hemma och skötte barnen, var åker för mannen. Han sådde morgon och kväll och sen lagade hon maten, spann tyget, sömmade kläder och tält och sopade golven och tröskade och skördade och lärde upp barnen i kunskap och gudsfruktan, heder och ära. Hon födde barnen och vårdade mannen och släktens äldsta och stod till förfogande.
Hon var en ägodel.
En del av hans boskap.

Och hon var en normalt utrustad kvinna, så räkna med kvinnors vrede.

Hon följde inte med barfota-feministen som skulle bli Världens Frälsare Sann.

Det var de odygdiga, hororna som var Kristi följeslagare och egna herrar och tänkande hjärnor.
Och en lärjunge frågade Jesus: Om en kvinna har blivit änka sju gånger, vem äger henne då, när hon kommer till himmelen?
"DÅ ÄGER HON SIG SJÄLV" sa Jesus.
Och lade ner grundstenen för feminismen.
Tack för det, Jesus. Nu är även levande kvinnor fria. Gott rutet, var det, Jesus!

KALASET--VEM BETALAR?

2012-01-10T12:29:00.000-08:00

HALLÅ! NOTAN KOMMER OM SI SÅ DÄR ETT TAG!

SÅ BLUNDA NU OCH ÄT TILLS NI STORKNAR. INGEN VET VAD MORGONDAGEN BRINGAR.

Efter oss kommer Syndfloden, som han sa, Ludvig 16, Solkonungen av Versailles.
Kom Syndfloden?
Kanske vi är i den nu? Vem vet. Historien uppenbarar sig inte klart, förrän sista episod på dramat spelats ut och nästa föreställning tagit plats på scen.

Omvälvningstider blev det åtminstone av festen. Franska revolutionen, blod och avhuggna huvuden. Nya grundlagar, de som vi bygger våra moderna demokratier på. Frihet, likhet, broderskap. Marx och arbetarrörelsen. Kommunismen och kampen mot den. Krig och blod.

Det kostar att utlösa en Syndflod. Miljontals liv har gått åt. Vilket krig mot vem var mest lovvärt och av störst moraliskt värde?
Om någon kan se moraliskt värde i slakt på egna rasen, rasering av städer, byar, åkrar, kulturminnesmärken och vanlig heder. - Sånt lär vi människor ha sysslat med sedan begynnelsen.
Medan vi kämpat lika hårt för fred och samförstånd.

Och medan änglarna sjungit att nu får det räcka, himmelen är redan överfull av krigsoffer. Och människan har hittat på vapnen som kan döda allt liv 15 gånger om.

Vad är det för besynnerliga hjärnor vi fått?
Och hur kommer dagens kalas att avslutas? Ät mens du har mat - det finns inte nog för alla.
Sedan 1960 har jordens folkmängd fördubblats. Vi var då 3 miljarder. Nu är vi 7,2 och glömmer räkna in i både konflikt-och miljösammanhang att detta är ett dilemma vi inte har någon lösning på.
Om vi skulle alla ha europeisk levnadsstandard, kunde vi inte vara mer än 2 miljarder på jorden.
Europeisk standard är den som gäller i alla lägen nu för tiden.
Så ät de stora biffarna medan du har dem. Än så länge finns regnskogsområden i världen. Bränns de ner, kan man odla soja i bördiga askan, tills den tagit slut. Sojan skeppar man dit kreaturen skall äta sig upp till saftiga entrecoter. God biff, önskar jag dig.

Regnskogen före.

Regnskogen efter. Smaklig spis.

Det fanns några örter där inne, som skulle vara väldigt bra mot den nya folksjukdomen borrelia. Nu när fästingarna flödar av bakterier och myllrar fram på alla gröna marker -
Men shit - nu blev det en Belgisk Blue istället.

En dag, när vi blivit 9 miljarder - var letar vi då efter maten? Jag bara undrar. Att vi har bilar och vägar och roliga nöjescenter för alla, det ser jag och det är bra, för kul vill vi ha. Men var är maten?

Vem har tänkt uppfylla spådomen om hållbart jordbruk med föda åt alla, don´t worry - be happy -?

Jag bara frågar. Tror inte svaret existerar. Så jag sätter mig ner vid min middagstallrik och tar det lugnt så länge. Jag är ju bara en människa med hjärna anpassad till överskådlighet och lagom stora flockar.

MÖRKRETS HJÄRTA - DET HAR JAG GRUBBLAT MYCKET ÖVER.

2011-11-27T12:01:00.001-08:00

JOSEPH CONRADS ROMAN FRÅN TIDIGASTE 1900-TAL ÄR ETT MYSTERIUM I KOLSVART OCH STARK FÄRG.

Den doftar urskog, ångar blod, kol, flodpråm.Den dundrar skott in i gröna fuktstinna djungelmörkret. Hjärtat av Kongo slår hårt, sjukt, av ond, bråd död. Romanen är en smärta som aldrig sedan lämnar en. Han bara berättar, rätt lakoniskt om människans ondska, hopp, övergivenhet. Ingen är värre än den andra. Ingen verkar fundera för mycket kring sina handlingar, moralen i dem eller lidandet det påför andra, men supa ner sig i sin sorg, det gör man.
Han predikar inte. Han bara för i pennan denna kokande gyttja som Kongos koloniala tid är.
Enligt enögd ideologi, borde den vita vara ond och den svarta god. Men så är det inte hos Conrad. Alla är människor och alla tjänar samma gud : den blodtörstiga, starka, livskraft som vill älska och ha pengar.

Och bakom hörs den okuvliga sången. Ur svartas munnar, ur vitas. Det gör boken till en sanslös, övergripande berättelse bortom moderiktingar i ideologin, bortom svart-vitt-tänkande.

Att Joseph Conrad skildrar människors öden så innerligt och så på avstånd, ger mystiken. Jag, läsaren får lov att ställa frågorna. Och svaret ger sig själv - det finns inget enbart gott, inget enbart ont. Men när Mörkrets hjärta slår, då häpnar man. - Är det så, man gör, i de svarta gärningars land -.

THE LAND OF THE HAND-MAIMED.

På min bild, som är rätt stor och har hängt på Liljevalchs i Stockholm, har jag skapat porträtt av belgisk Kongos ägare från 1860 tills 1920.
Han är kung Leopold II av Belgien. Jag har gett honom yxa och svärd, istället för armar. 5 - 10 miljoner döda, lär hans äganderätt ha kostat i svarta liv. Han var inte styrare av kolonin, enbart mottagare av intäkterna för gummi, tappad ur träden i urskogen. Svarta stamhövdingar och enskilda vita funktionärer ledde slavgängen som gjorde grovarbetet i skogen. Den som kom hem med för liten skörd, fick en hand avkapad. Därav "smeknamnet" på detta enorma rike: The Land of the hand-maimed.

Bödlarna, som även tog liv, var de svartas egna stambröder. När pengar råder, när makt råder, finns ingen solidaritet ens med egna folket.

Så var det då, så är det nu. Fortfarande pågår slaktet av människor i Kongo-Kinshasa.
Detta rike är stort, otroligt rikt på mineraler, vatten, urskog, ädelträd. Pengarna hamnar hos korrumperade furstar och presidenter. Folket slåss stam mot stam, nu med automatvapen och massvåldtäkt av kvinnor och barn. Grymheterna är hårresande. Männen har förklarat sitt beteende med att de är män och behöver kvinna och kvinnor finns för att män skall få ta dem.

Människan har till alla tider haft väldigt god råd på människor. Folk har slaktats på offeraltare, slaktats i krig, i revirstrid, i jakt på mat, på makt, på pengar. När magen är tom och åkern likaledes, har kriget om maten flammat. Och när börsen skall fyllas, är ett liv inte mycket värt.

Skall vi lägga skulden för detta på den vita rasen? - Så som vi lätt gör nu? Är det så enkelt som att Afrikas svarta befolkning är så lätt att leda, så ett vitt fingerknäpp får folket att begå de värsta vidrigheter? Skall vi degradera miljontals personer till marionetter utan egen tankeförmåga? Som om de vore så lågt stående att de bara är psykfall och rö för vinden? - Enfaldiga varelser, född goda och varkatigt fördärvade för ca 100 år sedan av koloniala krafter?

Eller är det så att människan är just den vi alla känner: född med gott och ont inneboende. Född med förmågan att bilda rovgirig mobb, alla grader, och dessutom att kunna utföra de mest godhjärtade handlingar - i en och samma människa. Och utrustad med förmågan att välja mellan ont och gott.

Och född till att ta ansvar för egna handlingar och för flockens, både dess handlingar och överlevnad. - På just det sättet som gjort oss framgångsrika. Och som fött så många frågetecken: är det mänskligt att handla så? Så som vi människor gör.

HUR STOR KAN CYNISMEN VARA?

2011-11-22T09:53:00.001-08:00

NÄR HJÄRTAT ERSATTS AV EN MYNTRÄKNARE - - DEL 1, ETT FOLK KOMMER TILL LANDET.

Dessa människor ser jag dagligen här hemma där jag bor och har bott i snart 30 år.

JAG HAR SETT DEM KOMMA, FÖRST SOM ENSTAKA, SEDAN SOM STÄNDIGT VÄXANDE GRUPPER.

Jag har gjort deras porträtt precis så som folk ser ut. Jag har granskat deras miner och reaktioner på omgivningen, för att se vilka deras drömmar är och vad själen gömmer.
Jag ser dem gå till dagis med sina barn, ser att de är rätt allvarliga. Jag vet hur det är att landa i främmande land. Man biter ihop tänderna kring en saknad man inte vågar känna på. Pulsen av ens eget ursprung slår för evigt i människan.

Även jag ville ha med mig mina nära och kära. Så är vår natur, som homo sapiens. Vi är famljemedlemmar. Ju större denna familj-grupp blir, ju mindre behöver den samhället runt sig där den bor. Gruppen kan på egen hand bilda "Ett Hemland" i främmande världsdel och få ett liv som liknar den kultur de har som bakgrund. I arabiska världen blir detta en hel klan, som är både till stöd och till kontroll av den egna medlemmen, och blir försvarare av sitt "revir" - klanens bo-område och kulturella behov.

Man får en grupp som får leva enligt egna skrivna och oskrivna regler i en ständigt mer homogen region med en egen, inre och privat ekonomisk "nyckel".

Detta är naturligt för människan. Vi gillar våra gamla sedvänjor. Vi behåller dem även om vi enligt förväntan skulle ingått som vanligt folk i det nya landet

OCH VARI BESTÅR CYNISMEN?

All tillgänglig statistik visar att det invandrade folket får svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. De saknar den utbildning marknaden behöver. De blir beroende av sociala bidrag. Så Arbetskraft-innvandring rör inte detta sig om. Det är enbart en politisk titel.

DET HANDLAR OM KONSUMENT-IMPORT. SÅ CYNISKT ÄR DETTA EXPERIMENT MED LEVANDE MÄNNISKOR.

I Europa började folktalet sjunka på 80-talen. Långsamt. Vår planet har sen länga varit en trasa av överbrukning. Europas folk ville köp-strejka.
Detta är katastrof-varning i en gigant-ekonomi som bygger på TILLVÄXT. Om förbrukningen inte ökar med 3 % om året, går vår ekonomi konkurs. Kaos på börsen, kaos i bankerna, kaos på gator, nöd i hemmen. - Så enligt vår ekonomiska modell, behövde Europa fler konsumenter, när de gamla sviker.

Att satsa på utveckling och större konsumtion i U-länder tar för lång tid. Här skall ju sättas köprekord inhemskt varje månad.

Så då öppnar man för innvandring av villiga köpsugna. Arabländerna har haft befolkningsexplosion sen tidigt 1900-tal.Deras medelklass är urban, har köpvana, kan ingen svenska, men lär sig efterhand nog för att skaffa enkla jobb och sen spendera lönen.

MYCKET CYNISKT?

Ja, men det har fått varuhandeln att öka. Hela centra lever på arabisk kundkrets och nya byggs. Hjulen rullar. Den kapitalistiska-globala tillväxt-ideologin klarar sig. Medan planeten suckar. - Det får den gärna göra för våra styrande toppar.De har bildat en egen överklass med globala förtecken. Att det egna inhemska folket lider under den babelska kultur-förväcklingen som det "Nya Multi-Globala samhället" skapar, det är inte intressant där uppe på toppen där solen alltid skiner. Överklassen har aldrig haft empati med gräsrötterna. De Där Uppe har sina sympatier hos andra - hos storkapitalet, som politiken understödjer, hos fördelarna kapitalet skänker och i glansen av den prestige man får i VÄRLDEN - GLOBALT.

VÅR PLANET HAR MEST ATT FÖRLORA PÅ ATT KONSUMTIONS-KARUSELLEN NU FÅR KONSTGJORD ANDNING.

Och på planeten bor vi. Våra topp-politiker i Sverige vill nu öppna för fri "arbetskraft"innvandring även från Tunisien och Marrocko och övriga Mellanöstern och nord-Afrika. Den som får komma hit, är inte en fattig, hungrande, en som verkligen behöver kallas flykting och få ett mänskligare liv. Nej, den som vill hit, måste ha pengar till biljetten. Därför blir det urbana medelskiktet, utan lysande framtid hemma den mest pålitliga målgrupp för konsument-importen. - Som kuriosa: Även rena äventyrare med ett mirakel av 100.000 kronor till människosmuggling får komma hit --

Att bidrag är enda sättet att ge dessa bostad och uppehälle, i flera år i snitt, innebär att skattebetalarnas pengar går till att underhålla en stor konsument-grupp som inte kan klara sig själv. Men köper gör de ju.

Så nu rullar tillväxt-ekonomin i väg, med lycklig profit hos någon privatperson på Cajman-öarna eller i annat skatte-Paradis. Allt via skattemedel. - Om nåt får stryka på foten? Jo, massor med välfärd. Och till slut vi själva, för klotet darrar under bördan av 7,2 miljarder människor. Vi behöver nu egentligen två klot om året.

JESUS OCH SKÖKORNA.

2011-10-24T08:10:00.000-07:00

MÅNGA KVINNOR FÖLJDE HONOM. De som var längst nere på aktingsskalan i samhället, de följde Jesus. De smorde hans fötter. De lyssnade och blev hans lärjungar. De var fria kvinnor, synderskor. De for kring hejvillt med en mann med en sällsam utstrålning - av kärlek. Räkna med han var et kraftcenter, lysande - närande. Kvinnor med hjärna och slitna, brukade liv, de vill ha en kar som kan tala, som kan väcka tanken, som kan få en att eldfängas. Sådan har han varit. En magnet. "Kom med. Kasta allt vad du har i händerna och följ mig!" "JA!" Världen står på det yttersta. Följ mig. Denna lilla tjejen som är bara ett stycke kött med billyktor efter sig, blickar som klär av henne och värderar hennes penningvärde mellan benen - hon är bra nog för att predika budskapet med Jesus. Hon behöver inget teologiskt kunna, det räcker med att se ljuset. Se att kärlek finns. Höra ordet som ger bud om frälsningen. Den eviga frälsans pärla. Hon duger för att bringa ordet om den ut i världen. - Hon var bra nog för Jesus. Är hon bra nog för dig?

GETSEMANE

2011-05-21T12:57:00.000-07:00

ÅNGESTSVETTEN DRÖP SOM BLOD ÖVER PANNAN OCH KINDERNA.

Så stor är skräcken hos den som väntar på det oumgängliga.

Trädgårdens skuggor kröp under olivträdens gala grenar. Denne man vet att lidandet blir grymt. Han känner till de romerska soldaternas blodiga hantering.

De som torterats, eller misshandlats, vittnar om detta: Väntetiden är värst. Skräcken, ovissheten, fruktan för pinslarna och ensamheten är värst.

Det är skärtorsdag. Denna dag delar Jesus sitt bröd och vin med sina discipler. Tag detta - det är min kropp - mitt blod.
Detta är den första Nadvarden.
Den Heliga Måltiden är instiftad av en som vet han skal dö i fruktan, smärta och under hån, piskor och förnedring.

PÅ KYRKOGÅRDAR VANDRAR JAG.

2011-03-03T10:18:00.000-08:00

ÅSKAN VÄCKER DE DÖDAS BEN.
De heliga vaknar ur sin långa sömn, gravarnas stenar rullar undan. Jorden öppnar sig.

"Det är fullbordat." Nu stiger Människosonens själ buren av Den Heliga Anden - en vit duva och Sonen uppger livet. Pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven.

Det är Långfredag och Jesus Kristus, vår Messias har gett sitt liv i stor plåga för att rädda mänskligheten från förtappelsen och fria henne från hennes syndar.

Vi firar påsk, ett passionsspel om det eviga livet i Guds Nåd.

KRING DET ENSLIGA HUSET VÄXTE SKOGEN

2011-01-23T12:37:00.000-08:00

På den tid då jag bodde i skogen, flydde jag dit ut när maken fick blodad min tand, som det heter, när man fått sig en på nyllet.
Orden var värst. Man flyr från ord när det handlar om våldsverkare med sprit på hjärnan.
Skogen doftade av svampmycel. Torra bruna barret, nålarna - gungade mjukt under fötterna. Blänkande droppar vatten hängde som silvertårar längst ute på ett höstvisset blad av ormbunke. Mossan var grön som peridot och smaragd. Fukt - fukt - rännilar ringlade mellan urtids-stenarna, grävde spår i den rosa gnejsen av det kaledonska sköldet. Jag hade min sovsäck och mina trasmattor gömda i ladan. Jag stannade i skogens frihet, i regn, kyla, sommar, hetta - gömd mellan stenar, bumlingar, under trädens grenar.
Stilla, stilla, med den svarta hunden vakande över mig, livet, vädrande efter brandrök från huset, efter maten vi lämnat, efter doften av jästa drycker.
Vattnet ur bäckarna smakade järn från de stora myrarna inne i fjällheden, smakade en fågel som dött och sjunkit ner i myllan, blivit jord som allt liv skall och lämnat sin själ att flyga rakt upp i dimman som dryper alltid grå över fjällen där regnet väter Atlanten och fiskstimmet fiskaren får sin näring ur. - Så var det i den skogen.

EN GÅNG BODDE JAG I SKOGEN

2011-01-23T12:23:00.000-08:00

Kring det ensliga huset i skogen låg vinden på från sydväst, flög ovan taket, över fjällen, pinade träden platta i vindriktningen. Älgen glodde ner från stupet in på vedboden och utedasset. Brunnen frös till på vintern. Man hackade hål på isen med en påk. Små bruna djur simmade i vattenhinken. Det blev minus tolv grader och vatten som skvimpat ut på köksgolvet, frös till och låg som skridskobana fram till på våren. Mössen for kring i disken och skorsten täppte igen. - Det blev rätt kyligt.

BARA EN MOR.

2011-01-20T12:27:00.000-08:00

Hon föder Regnskogens blommor och träd, fåglarna, regnet och bannlyser motorsågar och gifter som skövlar skogarna, gör om dem till kreatursbeten och döda marker utan hopp.

STJÄRNHIMMELEN

2011-01-20T09:12:00.000-08:00

I en stad syns inte stjärnvalvets gnistrande klara ljus. - Den som sett detta ljus, vill alltid längta efter det. I sammetsmörkret syns det att evigheten finns. Man är del i den. Man ser sin odödliga själ och vet att utanför ens egen förmåga att fatta, finns det stora, heliga.

MED DANTE GENOM INFERNO

2011-01-20T09:08:00.001-08:00

Låst inne i sitt eget liv, i rädsla och förtvivlan, ser man att vägen ut måste vara hur trång som helst. Man måste ändå hitta den.

LÅST I FÄLLAN SOM HETER LIVET

2011-01-20T09:02:00.000-08:00

Att fastna i det svåra, att vara instängd i sitt öde, ger en tung kamp. Man kämpar i ensamhet och vill ut. Man känner sitt öde som vore man i cell bakom lås och bom.

I VARJE MÄNNISKA FINNS ETT LJUS

2011-01-20T08:56:00.000-08:00

Mina barn, mitt barnbarn, ljusen som tändes och blev liv. Det största på jorden, är det människan kan skapa i sin egen kropp. Det vi älskar över allt, är det vi själva skapat, underverket vi kan ge våra liv för.

MÄN FÖRMINSKAR VÅLDET

2009-06-13T12:05:00.001-07:00

DET VAR BARA EN FJÄRILSVINGE, SA MIN MAKE.

DET VAR INTE MISSHANDEL. FÖR DET VAR INGA BRUTNA REVBEN.

KVINNOR SOM ANMÄLER SIN MAKE FÖR MISSHANDEL, ÄR SVÅRT SARGADE, BLÖDANDE, MED BRUTNA BEN OCH SVÅRA HJÄRNSKADOR.

JAG HAR INTE MISHANDLAT DIG.

DET VAR BARA EN ÖRFIL.

Citat av denna man. I en roll i filmen Fläskfarmen. Manus: Knut Pettersen och Lars Molin. Regi: Lars Molin.

JUST NU I MIN VERKSTAD

2009-04-24T05:35:00.001-07:00

En kompis frågade: Vad gör du nu?

Sex kvadratmeter bild, om kvinnors vrede.

RÄCKER DET? FRÅGADE HON.

Detta är årets replik.

Den som fått stryk, bär taggarna inåt, inuti. Förnedringen sätter djupa spår som sent kan läkas.
Den som fått stryk, känner vrede och hat till mannen och männen. Hur försonar man sig? Hur går man vidare? Hur lär man att åter akta och respektera en man? Utan rädsla - med tillit?

För min del, hur gjorde jag? - Jag hade väldig tur. Jag mötte män som tror på kärlekens budskap och handlar enligt Jesu ord och Guds bud. Jag mötte ärliga,modiga, kärleksfulla män. Det förändrade mitt liv och gav mig frid.
Det kom inte som en blixt, utan krävde insatser av mig, öppenhet för den vanliga, medmänskliga mannen, för våra olika förutsättningar som kön, för våra skillnader i sättet att vara.
Det krävde av mig att jag åter vågade respektera män som jämbördiga.
Alla är ju inte våldsmän. Alla är inte översittare. Jag upptäckte att livet blev rikare och roligare, när jag vågade visa glädje och tillit och se människan för vad hon är, inte som en schablon.
På så sätt läkte jag med andra människors hjälp mina sår.
Det är mycket roligare att leva utan bitterhet över det som varit.
Man blir en fri människa, när man vågar försona sig med de erfarenheter man har och använda dem i tjänst för ett bättre samhällsklimat.

PSYKOPATENS KRAV.

2009-04-24T05:21:00.001-07:00

Först tjusar han och smickrar - "du är verbal" - eller "ger mig intellektuell stimulans" - eller -- sen kommer nedturen:"Du skriver inte lika bra denna gång." Han har börjat förvänta sig mer, och man anstränger sig.
Man tigger om nya bekräftelser, medan han hittar ständigt nya fel. Man sträcker sig till det yttersta, går på tårna för honom, mer och mer skräckslagen - och så äntligen får man en klapp på huvudet: Duktig flicka!

Man har en isklo i magen alltid, rädslan har blivit ens liv. De korta vilostunderna där man lyckats har blivit ens enda föda för själen. Som en tiggare kryper man och fjäskar och gör sig till.

Våldet är enbart kryddan han pepprar ens tvångströja med. Våldet blir nästan som en upprättelse: HAN GÖR FEL! Det är inte enbart jag som gör fel! Nu har jag något på honom, som annars är felfri!

För det är vi eniga om: Det är förbjudet att slå!

En gång för länge sedan bad han om ursäkt. Detta väntar jag på än. År efter år. Att han skall be om ursäkt, bekräfta att även han haft fel.- För så blir jag fri. Så är jag inte enbart en usel fjolla som inget duger till.

År efter år, väntar jag. Krymper och väntar. Hur jag blev fri?

Jag fick nog. Jag såg vilken han var, en dag då han gick över alla gränser och damp rakt ner i sin egen-grävda gyttjepöl. Då räckte det.

Men svårt var det sen. Svårt att bita i sig att han ALDRIG, ALDRIG skulle be om ursäkt.
För han hade inget fel gjort. Det var till evig tid mitt fel allt samman.

Så - snip-snap-snut.

Min granne i hijab viskade en gång: det är mycket våld mot kvinnor hos oss.
- I den kulturen har männen rätten att slå. - Fast utan märken - och försiktigt. - Precis som min make: "Det var väl inget våld. Det var bara en fjärilsvinge - inte ens en riktig örfil."

Sen hon viskat, har hon aldrig mer hälsat på mig. Hon ser bort. I vrede, som skyddar hon den taggiga smärtan av att ta stryk och ingen ursäkt nånsin få.

VÅR KÄRASTE DOCKA

2009-04-04T16:13:00.000-07:00

Det är en äkta docka, Lilleman.
Det är dockan vår mor sydde till oss.

Barnen som växer upp med våld i hemmet - de lär sig tidigt skräckens evangelium.

Så smärtsamt att se deras rädsla, så övergivna de är, när mamma ligger på golvet och de inte vet om hon lever eller är död.

Sån vrede de känner, inför en mor som inte kan försvara dem mot faran av att hon kanske en dag dör från dem.

Så stor ensamhet mellan modern och barnen. Ingen vågar verkligen visa hur rädda de är. Alla försvarar den sköra trygghet det är i att låtsas om att ingen fara finns. Det som har hänt, hände inte. Och imorgon är han säkert åter snäll. Då leker han och allt är glömt och kommer kanske aldrig åter!

Utmattning.

2009-04-04T16:06:00.000-07:00

Det är undanstökat. Nu är min kropp min.

Nu är mitt jag min egen ägodel.

Min käke värker. Kroppen har sinat. Jag har allvarlig neuroborrelios, men vet inte om det. Jag skriver en blog och tänker i det förflutna. Svåra minnen och utmattande sjukdom - ingen god kombination.

2009-04-04T15:43:00.001-07:00

HAN LOVADE KÄRLEK, VÄLSTÅND, TRYGGHET.

Det var något denna kvinna inte njutit av - så kör för det då.
Väl - man är inte blind. Den där borde han runkat av i dammsugar-slangen - men kärlek! Vilket ljuvligt löfte!

"Men varför får inte jag gåvobrev, nu när du delar ut?" frågade hon undrande, då han började skryta om alla pengar han skänkte till ädla förmål och beundrade personligheter.

Han:"Jag delar ut till mina vänner av värde."
"Men är inte jag av värde?"
"Nej, du? Du är ju älskarinnan."

Han levde i ett annat århundrade. Så enkelt var detta. En medeltida värld, där kvinnan är värd hälften av en man. Och kvinnan tänker med känslan. Mannen med förnuftet. Därför måste mannen alltid ha sista ordet.
En värld där vetenskapliga bevis finns för att kvinnan saknar sinne för logik, har sämre minne än män, är förvirrade och bör inte vistas utomhus utan kontroll.

Jo, han passade noga på, så hon inte vistades bland andra än sin nära släkt och sina par väninnor. Han blev mycket arg, när hon erkände att hon även hade en manlig kompis sen många år.
Kontroll, kallas detta.

Kvinnan på bilden är numera fri.

Men här jag, konstnären bor, är de kontrollerade kvinnor i växande majoritet. En viskning en gång, har en kvinna vågat. Sen aldrig mer. Sen har hon undvikit mig, som vore jag en fara för hennes säkerhet. - Ty inför mig bröt hon löftet till sin man: Jag finner mig i att vara kontrollerad, då jag annars råkar ut för fara.

Väl - hon var tydligen inte det.

ESF 2008 MALMÖ

2008-10-11T12:36:00.001-07:00

I EN BORTGÖMD LOKAL, PÅ KULTUR-PALATSET LEONARD PÅ MÖLLEVÅNGEN, FICK JAG EN VÄGG TILL DISPOSITION.

Egentligen tillhörde galleriet en kvinna med latin-amerikanskt ursprung. Lokalen drevs med kulturstöd från Malmö stad och fungerade som privat galleri för hennes måleri, tillsammans med andra amatörer ur hennes grupp.

En herre ur denna latinska gemenskap blev mycket förargad, då min hjälpare röjde väggen för hans fotokopior i olika kulörer, på det kända hjälteporträttet av Che Guevara. -Med baskern och röda stjärnan -. "Tar du ner min konst!" röt den fotokopierande kulturstödsgruppens medlem.
"Konst!" fnös min hjälpare. "Det är ju vanlig scannad skit!"

Stämningen var kanske inte helt hjärtlig sedan.
Och lokalen, med övriga väggar var fortfarande ett myller av taffliga försök att nå det upphöjda konstnärskapets glans och ära. Jag var lite undrande till det hela, tänkte: Betalar kommunen för att visa upp dessa okvalificerade amatörarbeten, medan en professionell konstnär får klara sig på egen hand, utan en vägg nån stans, utan ett kulturnickel? - Ja, så var det faktiskt.
Detta var skattebetalad kulturförening, och jag fanns där under fem dagar på nåder. Sedan återgick de glada amatörerna till sitt Che Guevara-måleri på scanner, försörjd med kulturstödsmedel.
Jag upptäckte sen att sådana föreningar fanns i mängder. Den ena mer progressiv än den andra.
Jag med mina konstnärsmeriter låg i le, för där vindarna blåste, där gällde andra ideer, och de jublande barrikader från kulturrevolutionens tider var till min häpnad fullt aktiva i rosa drömmar om en befriad värld.
Befriad från vad? Tja. Som parollen löd på -68-revolternas slagmark: skjut alla förrädare! Från dagisfröken till kungen!
Mer blod för pengarna, som ungarna brukade ropa i salongen i stumfilmernas tidiga ära.

Jag var under ett par timmar närvarande vid utställningen på ESF, Malmö.
"Detta vill vi se i Stockholm!" utbröt en dam. Och hon, med många fler stannade mycket länge för att betrakta mina fem bilder.
Jodå, ni får gärna se detta i Stockholm. Eller USA eller Borlänge eller -- Men jag kan inte trolla fram lokal, inte bära konsten dit. Och jag är inte medlem i den inre cirkel av kulturpersonligheter som råder över kulturstödsmedlen.

Jag är motströms. Och som konstprofessorn i Göteborg, Elsa Agelii sa: "Det finns ingen nisch för dig."
OK. Jag fortsätter vara motströms. För nån Che i basker, det sker inte här i min verkstad!

DEN SOM UPPLEVT DÖDSÅNGESTEN - DEN BÄR MINNET SOM EN KNUT I KROPPEN

2008-08-14T09:44:00.000-07:00

DÅ PORTEN ÖPPNAR SIG OCH TROLLET KOMMER - DÅ MINNENA SPRÄNGER SIG UT UR SKYDDSRUMMET MAN BÄR DEM I -

Då förlorar man verklighetens bolverk. Då finns enbart den skräck man förträngt, år efter år, med molande, ständig värk i den muskel som biter tänderna samman kring det man inte uthärdar att leva med.

Vi är många, som upplevt att våra liv söndrats. Våld mot kvinnor, som ett vapen i krig - massvåldtäkt som ett vapen för förnedring av kvinnor - överfall - maktövergrepp, mord på barnen framför moderns ögon - tortyr, systematiskt förtryck - detta drabbar kvinnor, detta bär kvinnor med sig. Detta förväntas vi leva med.

I en hederlig värld, är övergrepp som dessa inte möjliga. - Världen är inte hederlig, tyvärr.

Att bringa lindring, stöd, hjälp till kvinnor som är så utsatta, det borde göras på plats, så många, många kan få det skydd som kvinnor, barn, även män - behöver. De som lider så illa, utan ekonomiska möjligheter att ta sig ur rädslans vardag, de lämnas i sticket.
De med pengar köper sig resa till annat land, till sociala försäkringar och ordnad bostad.
Som vanligt får de som inget äger, stanna i sin plågade tillvaro. Dem tänker ingen på.
Så av "ren godhet och välgörenhet" får som vanligt de med tillgångar tillgång till ett liv som den verkligt nödlidande inte ens kan drömma om.

TRUBBIGT VÅLD MOT MISSHANDLADE KVINNOR

2008-07-17T23:52:00.000-07:00

Bildtext: Våld. Textil relief. Sidsel Bryde, prod. år 1983

Jag har framför mig ett kvinnohistoriskt dokument, daterat 1990-12-20.
Det är början på en pappersbunta på 86 mysteriösa sidor.

En misshandlad kvinna har på denna förmiddag, just innan jul, för länge sedan, efter fjorton år av tystnad och under stor tvekan, släppt fram ett förtroende, under fyra ögon. Hon sitter i terapistolen hos en psykolog.
Kvinnan skakar i ångest över dessa ord som nu vågar sig fram till den terapeutiska damen, vars avlönade yrke är att förstå och lindra medmänniskans nöd.

"Jag blev misshandlad." Vid sina egna ord, märker den hjälpsökande marken rämna. Men sånt är en misshandlad kvinna van vid. Under hennes ben rämnar allt dagligen.
Egentligen var hans ord värst. Eller var det skuldbeläggningen? Eller är det skammen?
-Får du stryk, har du gjort dig förtjänt av det -. Vilken var din roll i sammanhaget? Där finns alltid två parter i en konflikt.
("Du går där ju med ditt helgonnylle och är så förbannat felfri! JAG är inte felfri! Jag erkänner mina fel!" Och pang, där satt näven mitt i nosen på kvinnan, så brosket knakade.)(Alltså: två parter -)

Kvinnan som 1990-12-20 gav sin psykolog sitt förtroende, hon läser nu, 18 år senare, journalanteckningen efter mötet, som anses vara "genombrottet i terapin".
"Kvinna, xx år- företer tecken på bristfällig ego-funktion med primitiva försvar, påfrestningar genomgående i livet och masochistiska karaktärsdrag."

Nu har äntligen patienten "öppnat sig" lagt av sitt "kontrollbehov", i praktiken erkännt sin skuld. Nu är hon redo för analysen av sin själsliga status.

"Bristfällig ego-funktion", innebär att man har ett outvecklat jag, ett evigt barn, utan kontroll över sin självbild, ur stånd att hantera ett normalt liv, då även de minsta bagateller får henne att bryta samman i hysteri.
"Primitiva försvar" innebär att hon skuldbefriar sig. Hon förnekar sin skuld i misshandeln, ståndaktigt, som ett omoget barn.
"Masochistiska karaktärsdrag" innebär att hon är själsligt stympad, på så sätt att hon gillar få stryk och behöver stryk, för att stilla sina känslomässiga behov.

Hon får altså sina kroppsliga och själsliga sår, på grund av sitt förvirrade jag och sin dragning till att bli våldsutsatt. Hon måste inse att hon själv bär skulden. Hon har en personlighetsstörning, en psykisk, allvarlig störning. Den behöver hon terapi för, och läkas från, med medikament och uppbyggnad av en ny personlighet, där terapeuten blir idealet patienten skall likna. Detta kallas att få självinsikt.
Hon måste tränas upp till att se sina egna bristfälliga jag-funktioner, så hon ej forstätter gå ut bland männen och driva dem till övergrepp.

Denna psykolog, som gör sin analys år 1990, är kvinna i lägre medelålder, välutbildad. Hon använder i sin analys den psyko-dynamiska linjen, enligt lärobok i psykiatri, av professor Johan Cullberg. Han, och den offentligt anställda psykologen, skuldbelägger kvinnan, friar mannen.
Deras teori är att mannen i sin hjälplöshet känner sig symboliskt kastrerad av en kvinna som agerar som vore hon jämlik sin man. Denna symboliska kastration väcker hans arkaiska vrede mot en dominerande mor. Varför han slår i blindo, som vore han ännu ett vrålande blöjbarn.
Ursäkt för att slå sin fru, anger Cullberg - som fått medalj av regeringen, via kungen för sin psykiatriska gärning - är att frun tagit sig an barnen, sett ovårdad ut när han kommer hem, eller väckt hans svartsjuka genom att ha roligt på fest.

Så primitiva föreställningar om mäns obehjälpliga barnslighet och kvinnors lömska sätt att provocera, har saluförts i Sverige fram till 2003, på förlaget Natur och kultur. Och dessa föreställningar har använts inom offentlig vård av misshandlade kvinnor till långt in på 2000-talet.

Detta är akademisk nivå i ett civiliserat land i vår tid.

År 1987 kom en doktorsavhandling av läkaren Bo Bergman. Han beskrev de tre kvinnotyper som vredgade män, och hur kvinnorna skulle omdanas för att upphöra med sitt misshandelsbeteende.
Typ 1 var hon som lipade och hade psykiska men - vilket många får av många års fysisk och psykisk misshandel. Hennes "svaghet" - att hon var rädd och grät mycket, väckte mannens vrede och förakt. Så hon fick ju rycka upp sig, enligt Bo Bergman.
Typ 2 var energisk, social och "alla vet ju hur jobbiga såna kvinnor är".
Typ 3 var framgångsrik, och visste inte att dölja sina förmågor, vilket väckte mannens känsla av att inte vara överlägsen. Hon skulle botas från sitt misshandelsbeteende, genom att dölja sin kapacitet.

Dessa teorier kom till användning. Med hjälp av medicinering för att dämpa kvinnornas egen livskraft och vilja, samt terapi för att förändra deras självbild, utvecklades en metod att få kvinnorna att erkänna sin skuld till mannens misshag och förneka sin egen kvalité som människa. - I dagligt tal kallas detta hjärntvätt och är den mest använda metoden inom tortyr. Den bryter ned människan och förstör hennes förmåga att agera i enlighet med sin medfödda och utvecklade kapacitet.

Pol Pots och Maos kulturevolution är byggda på denna nedbrytning av människans psyke.

Detta var svensk vårdmodell för kvinnor som redan fått uppleva oerhörda kränkningar.

Jag, som varit genom detta, såg 18 år senare vad som orsaken till att jag förlorat min kraft att arbeta som konstnär. Meningen var just att mitt konstnärskap skulle upphöra, då jag, ovetande om "metoderna att göra kvinnor lydiga" hade röjt att mannens vrede även väckts av mina stora framgånger som konstnär.

Jag bad om samtal med överläkare på den klinik som stått för "terapin". Hennes ord löd så här:
"Jag ber om ursäkt å psykiatrins vägnar. Jag har arbetat inom psykiatrin i 30 år. Det var fruktansvärt då. Det är bättre nu. Många for illa, många fick sitt liv förstört."

Ja, så sa hon. Och kunskapen om övergreppet mot oss som for illa, finns. Men offentlig är den inte. Och någon "ursäktskommission" har ej utgått, någon ekonomisk ersättning till offren som fick sina liv förstört, är inte på gång. Kvinnorna som utsatts för de tortyrklassade metoderna, har inte fått något besked om vad som hänt dem, så de har ingen chans att själva resa sig ur den professionellt utförda förnedring de fått genomlida.

Jag talade även med den som varit teamets ledare då jag var i hjärntvätt-maskinen. Hon skrek i vånda i telefonen: "Åh, dessa fruktansvärda metoder! Åh, jag orkar inte ens tala om det! ÅH!"
Sen blev det inget mer av samtalet.

År 2009 utkom i Lund en genusvetenskaplig doktorsavhandling i ämnet Bo Bergmans doktorshatt i kvinnomisshandel. "Antagonismen -" tar upp: Hör och häpna: Den splittring inom Kvinnojour-rörelsen som väcktes av de upprörda genusvetarnas reaktion på teorin om de tre kvinnliga misshandelsbeteendena.
Inte ett enda ord om kvinnorna som fått sina liv förstörda! Inte ett komma i marginalen ens, om centrum i händelsen: kvinnornas öde! Nix. Allt handlade om genusvetarnas inre uppgörelse.
Jag kontaktade några. De sa "Åh, ja det blev visst några offer!" Och adjö. Men genusdamernas professurer och forskningspengar var tack och lov räddade.

Här ser ni bilden Kvinnokampen. Som genus het på 1980-talet. (Hon som skall städa efter dem -? Ja, hon jobbar på ackordlön. Så övertid utgår ej.)

Hur jag klarat mig ur fällan: upphör vara konstnär, så får du inte stryk - ? Jag började arbeta igen. Efter 15 år i djupaste förnedring, lurad upp i rök och blåa dunster. - Visst retar det mig att jag inte genomskådade bluffen, utan trodde till sist det jag blev intutad: Att utan min make var jag ingenting. Jag hade enbart varit ett tomtebloss, en komet som blev omtalad som sensation - och sen släcktes. Då jag lämnade min man ---. Jag rekommenderades "social träning", togs med till skyddad verkstad, för förståndshandikappade, för att klippa trasor till mattor, och lägga gem i plastpåsar. För att få vara med såna som jag själv. Detta ingick i terapin.

Om man skall skratta eller gråta? Tja - ett gott skratt förlänger livet, så varför inte? Jag har ju 15 förlorade arbetsår att ta igen, så jag blir gärna lastgammal. Och skatten skall betalas, så genusforskningen kan gå vidare på sina segertåg ut i världen och ombesörja sina professurer.

Inom svensk psykiatrisk vård, tar man numera ej emot kvinnor med svåra själsliga skador efter misshandel. Skammen ligger ännu tjock i korridorerna. Men av hänsyn till akademiska miljön och kollegialiteten, förtigs sanningen om åren med den skändliga skattebetalade offentliga vårdmisshandeln av förtvivlade kvinnor.

GE OSS EN STARK MAN

2008-07-01T10:45:00.000-07:00

Är han bara en fullfjädrad psykopat, så ge oss den starke man.
Han må gärna likna en gosehund mitt i ansiktet.
Bara han vill bli STOREBROR.

Bara han vill se oss.

DEN STORA TUMSKRUVSDAGEN

2008-06-30T14:04:00.000-07:00

Bilden: kvinnlig tiggare i soptunna. Illustration till nya sjukersättningslagen. Se så glad hon är, saknar framtänder.

SOLEN KOM IDAG. Bad - parasoller - en kall öl och 660 nya lagar på förmiddagen 30 juni. På denna semestern behöver inga packa deckare i handbagaget. Man kan fylla en resväska med lagar och rysa och förundras och nicka till emellanåt, glädjas, sen hoppa högt. Övervakningen av vabb-föräldrar träder i kraft. Äntligen. Jag tyckte mig se ett barn med kikhosta och skolsäck. Hennes mamma är hemma från jobb. - De är utlänningar. Vi brukar hälsa. Skall jag ringa Rosenbad nu? Eller FRA? Varsla dem?
Nu, med ungen i skolan och utländsk härkomst skall de utföra terrordåd. De kommer att spränga regeringskanslit. Och lura till sig vabb-pengar medan de tänder luntan.
Det var ju i sista minuten vi fick några övervakningslagar. I USA har många redan elektroniska chips under huden. Varför kan inte vi få det? Vi vill att någon skall veta var vi är, de stunder då vi inte rör oss idet offentliga rummet, under kamerabevakning. Det känns så otryggt när ingen vet var vi är. Jag blir orolig av det.
Nästa sommar kan vi väl få en chip-lag?
Nu när ungarnas blodprover blir politisk-polisiär genbank och svenska folket genregistreras och våra sjukjournaler blir genomlysta med utökad tillgängliget och kontroll på internet och Socialtjänsten får en sammanhållen rikstäckande journalföring av klienter och Försäkringskassan och Skatteverket samkör och alla myndigheter är utan restriktioner i förhållande att ösa ur varanns databaser, personuppgifter, laster och skamliga sjukdomar --.

Då vill inte jag bli glömd. Varför vill ingen ställa kamera i mitt hem? Är jag helt utan värde?

Arbetarna, de sjukskrivna och förtidspensionerade får övervakningslag, då vill jag ha chip, som piper när jag tänker oliktänkande. Så jag förstår vad jag håller på med - Man skall ju inte ställa till det för denne snälle mannen med de gosiga hundögonen och alla de små skällande chihuava som krafsar honom på knät och vill upp.
Och EU vill registrera bloggarna. Hög tid. Hur skall de annars kunna hitta Sofis Mode där nere i Nizza? För hos oss leder tjejerna bloggosfären. Mode och mode. Äntligen har folk fått nåt vettigt att bruka världens mest intrikate signalsubstans-kopplingar till. Med ett mysterium så enastående som människans hjärna, är det en sann välsignelse att den äntligen begripit modets värde för utvecklingen av dessa imponerande el-impulserna som skapar människans själ.

Gosehunden gör politiken, folket bygger samhället, tx de nya galleriorna och hjärnan skapar mode.
Jo, får jag bara chip, kommer jag att känna mig helt trygg.

Bara jag vet helt säkert att den nya lagen om beslag av brottslingars egendom inte skall omfatta alla dessa stackare på öar i vilda havet, där de tvättar sina aldrig deklarerade miljardvinster.

TONÅRSFLICKA - HISTORISKT PORTRÄTT

2008-06-30T13:48:00.000-07:00

Tretton år och förälskad i skolans snyggaste kille.

Ingår i serien ABUSED CHILD

2008

Abducted Art

2008-06-09T12:05:00.000-07:00

När girigheten förmörkar sinnena, då tror människan att hennes rätt är att plundra alla som har mindre än de giriga.

GREED

2008-06-09T12:02:00.001-07:00

Människa - hur du bär dig åt.

Blood 4 Oil

2008-05-19T05:43:00.000-07:00

Den brinnande mosken.
Den slutar inte brinna för att Bush avgår.
Bränderna kring oljekällorna kommer att glöda så länge som oljan finns.
20 - 40 år till.
Hur många fat blod per fat olja?
Det vet vi inte.

Vi vet bara att oljan tar slut en dag.

Vilka bitar fattas i hjärnan på Den Tänkande Människan?
Varför detta lidande för en kort utsättelse av Det Olje-Fria Samhället?

Bara för en kortsiktig vinstmaximering i någons aktieportefölj?

Mitt förslag är att de med innehav av oljeaktier, själva går ut i kriget, som fotfolk och skjuter på varann.
Och låter vanligt folk vara i fred.

Akta er för kvinnors vrede

2008-05-09T23:42:00.000-07:00

Vi finner oss inte i allting.
Nu strejkar sjuksköterskorna. Om DET är samhällsfarligt, då bör de få den lön de behöver, så denna samhällfara kan utrotas.
Kvinnolöner skall inte vara andra klassens löner. Kvinnor tar ansvar. De sköter de äldre, sina gamla gubbar, de sköter om barnen, om de sjuka. Kvinnor är omsorgshavare.
DET skal styra lönen.

TIO ÖVER TOLV-SUITEN

2008-03-07T12:26:00.001-08:00

Jo, då jag såg denna rubrik, i Svensk Damtidning, i december 2006, då förstod jag att nu hade det gått över tiden.

"Världen håller andan. Hur kommer prinsessornas Nobelklänningar att se ut i år?"

Man kan ju inte leva, utan att ha gjort just den tavlan en gång till.

Stor gala med miniatyr

2008-03-07T12:15:00.001-08:00

Det hör ju till, detta porträtt på kungen, då damerna framträder vid balerna.

För det läste jag i Svensk Damtidning, och då tror jag stenhårt på det.
Där hittar man minsan bara kalla fakta.

Medsystrar 2006 120 x 140

2008-03-07T12:09:00.001-08:00

Tänker hon på :

Kvinnan i bhurkan -eller hon som säljer sig så sprutorna står som ljus ur skallen - eller mödrarna i Qana - dessa terrordödade - 30.juli 2006 - i Libanon -

"Pull down the curtain for the Mothers of Qana -"

Eller hon som har denna lilla elden - och nu kommer vintern till Kashmir - efter jordbävningkatastrofen.

Då oljan kom till Sao Tome

2008-03-03T12:15:00.001-08:00

Compact Living.

Då oljan hittades på Sao Tome
då kom militärbaserna.
Då blev denna glömda ö hett stoff.

GUANTANAMO

2008-03-03T12:07:00.001-08:00

Guantanamo

15 år gammal. Fångad. Ensamcell i hård kyla, hård ljudtortyr, hängande efter armarna i åtta timmar. Om och om och om igen.

Muhamed.

Han fär ju skylla sig själv, när han heter Muhamed.

Även efter sex år utan lag, rätt, dom, får han skylla sig själv.

Han var ju 15 år och het Muhamed el Gharani.

Stars And Stripes

2008-03-03T12:02:00.001-08:00

Och skallen är självlysande i mörkret.

Goggles

2008-03-03T11:55:00.001-08:00

Han bara blev så.

Compact Living

2008-03-03T11:50:00.001-08:00

Främst ser ni Victoria i klava och Daniel i narrhatt.

Skall folk behöva leva så?

På kvällstidningarnas löpsedlar?

Är det vettigt?

2008-03-03T10:10:00.001-08:00

När hans sax klipper över ens hjärtetrådar -

2008-03-03T10:07:00.001-08:00

När ansiktet är av sån omåttlig styrka.

2008-03-03T09:53:00.001-08:00

"Hur kunde detta hända?
Jag har aldrig förr slagit en kvinna."

Så det var nog hennes eget fel.

2008-03-03T09:48:00.001-08:00

Trollmannen

2008-03-03T09:41:00.001-08:00

"Först skickar du pengarna till mig, sen skickar jag dem till dig, sen tror postbudet att vi miljonärer.

Sen stack han med stålarna

2008-03-03T09:39:00.001-08:00

Nu är hon alldeles fri.

2008-03-03T09:25:00.000-08:00

Hon kastade sig mot geväret. Skottet gick i väggen.

Compact Living

2008-01-23T05:31:00.001-08:00

Bruden och Badgästen.
Instängda i sina burar står dessa stollar på egna ben, kan inte annat, gud hjälpe dem, amen.
De är väl som folk flest.

Den Nya Arbetarklassen 180x200cm år2007

2008-01-14T13:07:00.001-08:00

En hyllning till det arbetande folket och till de av hög rang som nu vill arbeta för de utsatta barnen - börja lära sig det nu.

Kolla orden på hennes ljusblåa ordensband - ett måttband - att dra ut - så man ser att måttet är rågat.

2008-01-14T13:03:00.001-08:00

Kolla tidpunkten. Se klockan. Visarna står på tio över tolv.

Krossa välfärden.
Krossa facket.
Krossa solidariteten.

Ur sofforna bidrags-Svensson!

2008-01-14T13:00:00.001-08:00

Bidrags-Sverige

2008-01-14T12:52:00.001-08:00

Arbetslinjen. En spark i statskassan.

På 80-talet köpte SAAB en stor tomt av kommunen i dyraste Malmö - för en krona. Fick statsstöd och infrastrukturstöd och tomtplaneringsstöd och byggstöd.
Sen lade de ner fabriken efter ett år.
Helt utan funderingar på etik och kommunens ekonomi.

2007 köpte kommunen tillbaka tomten för tio miljoner.
Det kallar man klipp!
Och aktieägarna fick full pott, stora vinster, utdelning - eller var det en form för bidrag?
Hur är det egentligen med bidragen?

detalj ur Den Nya Arbetarklassen

2008-01-14T12:43:00.000-08:00

En klipsk kvinna, arbetaretjej, ensam mor, med tre barn, hade bara pluggat, inte hängt med i den nya arbetarepolitiken. Hon läste vidare på CSN. Och hon brukade få ut sin A-kassa på sommaren.
Också var världen plötsligt förändrad.
"Vi har ingen mat," sa lilla dottern. "Nej, kylskåpet är tomt," sa storebror.
"Vi har inte till hyran," sa mamma."Så här snabbt kan man inte få jobb."
Arbetslinjen heter det. Visst kunde hon fått jobb, hon är ung, snygg, smart. Eskortebrud kunde hon fått jobb som hur lätt som helst, åt någon högt uppe i samhällsbygget. Jobblinjen, som det heter.

Midtösten rommet

2008-01-13T06:28:00.000-08:00

Dette er midtöstenrummet hjemme hos meg. Mine bilder. Deres krig og blod.
Hvor lenge skal dette fortsette?